Originaltitel: Zurück aus Afrika
Översättare: Mia Engvén
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 2003
Bild från Bokus
Det har gått några år sedan jag läste Den vita massajen och jag har funderat på hur det gick för Corinne och hennes dotter.
Nu har jag läst fortsättningen, som på svenska fått den något missvisande titeln Den vita massajens dotter. När jag köpte boken trodde jag att den skulle handla om Napirai, dottern som Corinne fick med Lketinga, och hur hennes uppväxt blev.
Istället får vi läsa om hur Corinne söker jobb, och alltid får de jobb hon söker rots att hon aldrig tror att hon ska få dem. Vi får också följa med på de resor Corinne gör då boken Den vita massajen blir verklighet och gör stor succé.
Berättelsen lyfter aldrig och den ger egentligen inga svar. På ett ställe skriver Corinne om hur hon i samband med en pratshow får frågan hur hon ställer sig till Napirais far inte fått träffa henne på så lång tid. Corinne skriver att hon lugnt svara på situationen och strax därefter är sändningen slut. Men hur hon ser på situationen får vi inte veta.
På det stora hela är det här en rätt dålig bok och jag kommer inte att läsa del tre, Resan tillbaka till den vita massajen.
Sedan måste jag erkänna att jag är väldigt kluven till Corinnes agerande i stort. Hur hade vi reagerat om det var en pappa som tog med sig sitt barn till sitt hemland för att han inte kunde stå för den uppfostran barnet skulle få i det land hon eller han fötts?
Andra recensioner
Eli läser och skriver Flygarens bokblogg Boksidan Boktipset
Köpa boken
Adlibris Bokus CDON.com
2 kommentarer:
Klok fundering och jag tänker som du. Det som gör att jag faktiskt ändå stöder henne är att Napirari skulle bli omskuren om de stannade kvar.
Annars är det lätt så att vi gärna tycker att det är mer rätt om barnen är med mamman utan att reflektera. Speciellt om mamman är Europeisk och pappan inte.
Marianne
Hade jag hamnat i samma situation hade jag också tagit mitt barn och rest därifrån, säkert resonerar många på samma sätt. Just därför måste vi stanna upp ett tag när en förälder för bort sitt barn och inte börja fördöma med automatik. De allra flesta föräldrar vill det bästa för sina barn, vad som ses som det bästa skiljer bara sig åt beroende på vår bakgrund.
Skicka en kommentar